Bergsprängning har sina riskerBergsprängning har sina risker

Minns ni Thore Skogmans Bergsprängartango i Gällivare? Pang i mitt hjärta, sa´re, sjöng han. Nu är inte bergsprängning världens glättigaste ämne i verkligheten, men gör man på rätt sätt, undviker man att det händer en olycka. Det är därför det krävs proffs för att få utföra sprängningar, för det kan ske på olika sätt. Det behöver inte säga pang alls, faktiskt. Men gör man fel, kan man skada byggnader och folk, och tunnlar och schakt kan rasa ihop. Att ta hänsyn till miljön runt omkring är nog bland det allra viktigaste, och så förstås personlig säkerhet.

Man kan spränga eller spräcka

De tysta metoderna sker oftast med att man gör små hål i berget, som antingen utvidgas med specialverktyg eller fylls med en expanderande massa, som spräcker stenen. Då blir det inte några störande aktiviteter för grannarna och man tar hänsyn till miljön i omgivningen. Ibland är det en smaksak vilken metod som är lämpligast, och det är där professionalismen kommer in i bilden. En yrkesverksam bergsprängare har rutin att kunna bedöma risker och förtjänster. Ska du bygga hus där, ger han dig goda råd om berget och tar ansvaret för sprängningen.

Förstärkning behövs

Till sist, när man har fått ordning på sitt projekt och platsen är röjd från oönskade berg och stenar, måste man kontrollera säkerheten. Det skulle ju kunna ramla ner lösa block, som skulle ställa till skada. Bergförstärkning i Stockholm är ganska vanligt, eftersom man där har fått spränga sig igenom ganska många klippor. Nätning ser man ofta, det vill säga att bergväggar är inklädda i nät med vajrar. En annan sorts förstärkning är att helt enkelt spruta på betong över hela ytan. Prata med din bergsprängare, så får du veta mer om ännu fler metoder, till exempel att skruva fast stenar, som man inte kan få bort på annat sätt.